Nothing Lives Long...

Floyd Red Crow Westerman
till minne

Publicerad 2008

 


Floyd Westerman fick inte uppleva lakotas frigörelsedeklaration i Washington DC. Han avled 71 år gammal fyra dagar tidigare, 13 december 2007.

Floyd föddes på dakotareservatet Lake Traverse i South Dakota 17 augusti 1936. Från första andetaget levde han den tragedi som varit hela siouxfolkets. Sjuårig och föräldralös tvångsförpassades han som tusentals andra indianbarn innanför murarna till en internatskola, Wahpeton i North Dakota. Här klipptes han, uniformerades, förbjöds tala dakota, indoktrinerades i kristen tro och kristet tänkande, tvättades fri från sin indianska identitet och fostrades med spöstraff och mörka rum.

Runt 1948 anlände från internatet Pipestone i Minnesota en ett år yngre chippewapojke som skulle bli Floyds nära vän och kampbroder i befrielsefronten American Indian Movement - Dennis Banks. I sin självbiografi ägnar Dennis åtskilliga sidor åt de sammanlagt elva år han tvingades tillbringa bortsliten från anhöriga i skilda BIA-styrda internat. Wahpteon-internatet, berättar han, var till och med värre än Pipestone: "...like a military institution." Dennis gjorde upprepade flyktförsök men haffades och återfördes.

Med traumat av en söndersliten barndom bakom pannbenet började Floyd trevande söka sig in i musiken. Inte minst kontakten med Dennis Banks gjorde att han sögs med i den explosiva pånyttfödelse av indiansk kultur, traditionella indianska värderingar och befrielsesträvanden som följde på den panindianska AIM-rörelsens grundande 1968. AIM gjorde snabbt rubriker genom en störtskur av manifestationer och demonstrationer: Alcatraz, Mount Rushmore, traktatsmarschen till Washington, övertagandet av BIA:s centralkontor och Wounded Knee. Floyd fanns oftast med i kretsen runt Dennis Banks, Russell Means, Crow Dog, Clyde och Vernon Bellecourt.

De kristna har bibeln, muslimerna koranen, nynazisterna Mein Kampf - siouxindianen Vine Deloria Jr (1933-2005) gav den radikala indianrörelsen "Custer Died for Your Sins. An Indian Manifesto", 1969. Den boken är inte bara en rakbladsvass analys av och uppgörelse med den amerikanska förtrycksmaskinen, den blev också ett ideologiskt fundament för hela väckelseprocessen och lyfte upp den indianska identiteten ur försoffningens vita dimridåer. Framförallt var den skriven av en indian, utan vita mellanhänder. Betydelsen av Delorias mästerliga opus går näppeligen att överskatta. Budskapet fungerade som ett ihållande fruktsamt regn efter en sekellång förtorkningsperiod. Det lossade intellektuella och kulturella fjättrar och röjde väg för en kreativ indiansk renässans och aktivism på alla områden.

Året efter, 1970, släpptes Floyd Westermans LP "Custer Died For Your Sins". Utan att verka blasfemisk sätter jag den snudd på lika högt som Delorias litterära fyrbåk. Skivan har en sylvass politisk och social udd, och den gjordes också i nära samarbete med Deloria. Floyd, vars mörka, patosfyllda röst ljuder på samtliga elva spår, krediteras för textlig medverkan på tre. Övriga spår har i huvudsak musikern Jimmy Curtiss som upphov. Även om det är countryidiomet som gäller, så är Floyds totala hängivelse, textmässiga inlevelse, av det slaget att ord och innebörder svetsas fast i det receptiva medvetandet för alltid. Tematiken ligger givetvis omlott med Delorias epos. Här skildras reservatsmisären, de federala sveken, internatskolorna, BIA-byråkratin, missionärs- och antropologgisslen, och indianska drömmar om befrielse och upprättelse. Först 1982 följde Floyd upp milstolpen "Custer Died..." med "This Land is Your Mother". Här fastnar man lätt för spår som "How Long Have You Been Blind", "Chante Waste Wi", "Quiet Desperation", "Or Do You Care" och "Wounded Knee".

Men Floyd var inte bara gitarrist, sångare och låtskrivare, 1989 inledde han också en karriär som skådespelare. Han medverkade i en rad filmer, oftast med indiansk vinkel. För den breda publiken är han säkert mest känd för sin insats i Costners (tvetydiga) "Dancing with Wolves" (1990). Året därpå, 1991, spelade han - passande nog - rollen som Sitting Bull i TV-serien "Son of the Morning Star", som bygger på Evan S Connells föredömligt faktariktiga skildring av överstelöjtnant George A Custers fallissemang vid Little Big Horn 25 juni 1876.

Genom att ligga limmad vid boken kunde för en gångs skulle vita amerikanska filmmakare få till något som liknade en sannskildring. Tendensen att blanda fiktion med verklighet, eller att fiktionalisera verkligheten rakt igenom vidlåder annars det mesta man sett från det hållet. Floyds ömmande för unga indianers utbildning och välgång i livet är välkänd, därför var det helt stilriktigt att han som Sitting Bull såg till att få kvinnor, barn och åldringar ur skottlinjen när Custers mordiska horder stormade fram mot den mångbyade tipisamlingen vid flodbrinken. Det var just den roll Sitting Bull hade under angreppet.

Floyd Red Crow Westerman dukade under i sviterna av den leukemi han brottats med under längre tid. Han efterlämnade makan Rosie, fyra döttrar och en son. Han begravdes i Veblen, South Dakota, intill den mor han förlorat i unga år. - Dennis Banks: "He was the greatest ambassador that Indian America ever had - a real national treasure."

Vine Deloria Jr (1969): "When one examines the history of American society one notices the great weakness inherent in it. The country was founded in violence. It worships violence and it will continue to live violently."

Tommy Eriksson