Hålkort till döds...
Publicerad 2004


Herman Hollerith (1860-1929) kunde vara ett namn vilket som helst. Och förmodligen är det så för de flesta av oss. Men efter den 12 februari 2001 fick antagligen namnet en annan klangbotten för den holocaustintresserade läsaren. I en rad länder släppte då den PR-medvetne judiskamerikanske författaren Edwin Black en tidsinställd litterär bomb på 528 sidor - betitlad "IBM and the Holocaust". 

Konturerna klarnade. Hollerith var alltså den tyskamerikanske uppfinnare som 1884 konstruerat den första hålkortsstyrda och eldrivna s k tabuleringsmaskinen för snabbare databearbetning. De stansade hålkorten var (typiskt nog) av en pappersdollars storlek och hade 288 hålpositioner för specifik information i varje position. På 1890-talet vann Holleriths system en tävling som utlysts av den amerikanska folkräkningsbyrån. Folkräkning var nämligen en av de segaste processerna i denna nya och underbara värld. Den 1880 tog sju år att avsluta, och den för 1890 beräknades bli klar först efter (!) att formulären för den nya folkräkningen 1900 samlats in - eller år 1902! 

De nya hålkortsmaskiner Hollerith tog fram fick omedelbart genomslag inom stora delar av det amerikanska näringslivet: järnvägslogistiken revolutionerades och försäkringsbolagen och den federala byråkratin blomstrade. 1896 grundade Hollerith "Washington Tabulating Machine Company", fröet till det många av oss knackat på i form av skrivmaskiner eller datorer: "International Business Machines Corporation" -apparater, eller kort och gott, IBM:are. F ö höll hålkortsmaskinerna de elektroniska datorerna stången ända inpå 1960-talet, faktiskt. Det är den oskyldiga bakgrunden.

Black hade en väldigt personlig anledning till sitt sökande efter "den historiska sanningen" runt IBM:s hantering av hela hålkortsmysteriet: Hans polska föräldrar hade deporterats till förintelselägret Treblinka under kriget; modern blev skjuten längs vägen och nedslängd i en massgrav medan fadern lyckats fly undan sin bevakning; återkommen fann han ett av hennes ben framstickande ur snön; kunde dra fram henne och återföra henne till de levande. Men hur kunde nazisterna i varje stund veta exakt var judar, zigenare, kommunister, slaver, jehovas vittnen, homosexuella - stämplade fiender - befann sig? Hur kunde deras nattliga razzior, det ominösa klampet av marschkängor och gläfsande attackhundar alltid hitta rätt? 

Det rörde sig ju om flera miljoner presumtiva lägerfångar enbart i Tyskland. Något annat än tusentals skarpa byråkratögon hade gjort detta möjligt. Förintelsen av dessa människomassor - enbart 600.000 "praktiserande judar" i Nazityskland; kanske 1,5 milj "rasjudar" enligt naziterminologi - utvecklades till "industri" - en synkroniserad, maskinell process där köttmassan matades fram efter invecklade järnvägsnät och dito tågtidtabeller. Ändå gick det länge - alltför länge - som smort. 

Black upptäckte snart att smörjmedlet i denna hypereffektiva mordmaskin hette, just det - IBM:s hollorithkort. Spindeln i nätet - världens förmodligen högst betalde företagsledare - var en f d symaskinskrängare, IBM:s VD Thomas J Watson. En man kliniskt befriad från alla skrupler; en fanatisk kapitalist som bokstavligen gick över miljoner lik för att skapa profiter och inte ens efter krigsutbrottet 1939 upphörde att förse Nazityskland och dess ockuperade lydstater med såväl hård- som mjukvara för att hålla slamret av hålkortsmaskinerna igång. När det tyska näringslivet - Krupp, Siemens, IG Farben etc - och statsbanan och koncentrationslägren inte längre kunde direktimportera de miljontals hålkort som specialdesignats efter kundbehov i USA lät Watson sina dotterföretag runtom i det våldtagna Europa förse nassarna med sina leasingmaskiner och allt mer informationsrika hålkort. 

Hollerithkoderna för de största koncentrations- och förintelselägren löd: Auschwitz 001, Buchenwald 002, Dachau 003, Flossenburg 004...Mauthausen 007...Neuengamme 009, Ravensbrûck 010, Sachsenhausen 011 osv. 1938 mottog den ohöljt pronazistiske Watson en ordern ur Hitlers hand. Två år senare tvingades han motvilligt skicka tillbaka den. Ett skrämmande bevis på hålkortens annihileringsförmåga av mänskligt liv utgör Holland och Frankrike. Genom sabotage av hålkortsinformationen kunde 10.000-tals judar undgå nazibödlarna i Frankrike medan man i Holland - där hålkortssystemet nådde sin högsta potens i Europa överhuvud - praktiskt taget deporterade och/eller eliminerade varenda jude, antingen denne nu bar den sexuddiga, gula davidsstjärnan eller inte. 

Det var 1998 som Black mera systematiskt började kartlägga det globala IBM:s smutsiga affärer under kriget. Det hela utvecklades till ett gigantiskt teamwork med hundratalet inblandade forskare, översättare och assistenter, som arbetade förutom i USA, i Tyskland, England, Holland, Polen, Frankrike och Israel. Dokumentskörden uppgick tillslut till mer än 20.000 sidor. Denna oerhörda kraftansträngning till trots vägrades Black tillträde till IBM:s egna arkiv. I en officiell kommuniké förklarade IBM:s ledning att man ändå inte hade något avgörande att dölja! 

Att ett världsföretag av IBM:s dignitet visar en sådan iskyla inför en av mänsklighetens största kända historiska katastrofer skvallrar en hel del om vilken människosyn som är förhärskande i kapitalismens hermetiska företagsborgar. Black: "Jag kunde ha skrivit tjugo böcker utifrån de dokument jag fått fram, en för varje land i Europa. Jag uppskattar att där finns minst 100.000 ytterligare dokument (som rör IBM:s inblandning i kriget) spridda i källare och på företagsarkiv i Europa och USA. Berättelsen om IBM och förintelsen är bara början..."

Blacks bok äger givetvis ett allmänmänskligt intresse av yppersta slag. Den är en forskarbragd, en högvinst helst som holocaustlitteraturen inte med ett ord tidigare nämnt IBM:s förfärande involvering i krematoriefabrikernas kriminella verksamhet. Därför är det egentligen småttigt att gnälla om bokens detaljsjuka, textrepriseringar och överdrivna sifferexercis. Volymen är onekligen ett mäktigt bakverk som helst bör intas i välsmälta portioner med inlagda återhämtningspauser. 

Black själv hade tydligen annat i tankarna. Förra året, 2003, levererade han en lika bastant volym (593 sidor) under den intresseväckande titeln "War Against the Weak: Eugenics and Americas Campaign to Create a Master Race". (Ett ämne som jag ofta skärskådat, kanske speciellt i artikeln "En olämplig förbindelse".) Boken visar hur den eugeniska rörelsen gjorde USA till huvudexponent för och exportör av en pseudovetenskaplig socialdarwinism, vars utmärkande drag var det selektiva mänskliga avlingsarbetet och steriliseringar av "mindervärdiga element" - i USA framförallt fattiga etniska entiteter som indianer, mexikaner, svarta, men också epileptiker, alkoholister och vissa mentalsjuka. Finansiärer som Rockefeller och Carnegie sponsrade den nazityska eugeniska forskningen som ledde fram till euthanasi och folkmord. Amerikanska forskare och amerikansk lagstiftning på delstatsplanet visade nassarna vägen. 

Tommy Eriksson