Lakotaindianer försöker lämna USA
Publicerad 2007


De svarta sydafrikanerna sprängde slaveriets kättar. Nu är det indianernas tur. "This is a historic day for our Lakota people. United States colonial rule is at its end". Orden uttalade av gamle AIM-ledaren och lakotaindianen Russell Means vid en presskonferens i Washington DC 19 december 2007. Efter oräkneliga decennier av interna diskussioner om lakotas traktatsrättigheter och ständiga löftesbrott från delstats- och federala myndigheter, kongressen och Vita huset har delar av lakotas tagit saken i egna händer och ensidigt upphävt USA:s egenmäktiga och exploaterande förmyndarroll visavis lakotafolket. Man gör det för sin överlevnad; för sin kultur, sitt språk, sin tro, för det förgiftade och stulna landet, för den sakrala tron på livet och banden mellan allt levande och till synes dött. För sina barn, de ofödda och framtiden. Och för kontinentens överlevnad.

Att upprätta detta USA i världens ögon, detta besudlade land som förintat och mördat sig fram genom tiderna är en historisk mission som bara kan ske genom att det antar helt andra dimensioner än idag. I rättvisans, moralens, de internationella avtalens, resolutionernas och de egna lagarnas namn skulle devolutionen ytterst innebära att USA retirerade till den östligaste strandremsan av den amerikanska kontinenten - som man med någon gnutta historisk auktoritet skulle kunna göra anspråk på. Resten är hybris, maktvansinne, en psykopatologi som ligger utanför den mellanfolkliga normaliteten. Ett bombastiskt, sjukligt förjäst och förljuget ego som fordrar reducering, inte bara för sin egen skull, utan för mänsklighetens och planetens vidareexistens.

Det var alltså 17-19 december som en deputation av fyra namnkunniga, respekterade lakotaföreträdare - Russell Means, Phyllis Young (medgrundare av Women of all Red Nations, WARN), Duane Martin Sr (Oglala Lakota Strong Heart Society-ledare) samt Garry Rowland (ledare för Chief Big Foot Riders) - uppsökte utrikesdepartementet i Washington för att meddela lakotas utträde ur republiken och en önskan om att upprätta diplomatiska relationer i enlighet med den status som tillkommer självständiga och suveräna nationer världen över. Det handlar framförallt om lakotas bestulna markrättigheter i fem delstater: North- och South Dakota, Nebraska, Wyoming och Montana. Hundratals kvadratmil mark som USA genom brottsligt förfarande tillägnat sig under de senaste 150 åren.

I det juridiska sammanhanget hänvisar man bland annat till de utförliga och omfattande Laramietraktaterna av 1851 och 1868, som ingicks mellan lakotas och USA i egenskap av suveräna stater; till Vienna Convention on the Law of Treaties ( i kraft från 27 jan 1980); till United Nations Declaration on the Rights of Indigenous People (61/295), en resolution antagen av FN:s generalförsamling 13 september 2007; samt, ej att förglömma, USA:s egen konstitution, som i artikel VI förklarar att ingångna traktater utan reservationer ska uppfattas som "the Law of the Land".

Den tårarnas väg lakotas trampat alltsedan Lewis & Clark beträdde jungfruligt lakotaland i början av 1800-talet kramar blod ur sten. Hårda, kalla fakta talar sitt övertydliga, entydiga språk. Idag visar det sociala och medicinska panoramat att man ligger i botten av världsligen oavsett vilka kriterier som tillämpas: snittlivslängd, spädbarnsdödlighet, ungdomssuicider, alkoholism, medianinkomst, fattigdom, boendestandard, språkannihilering, diabetes, trakom, kulturvittring - You name it...

Bland de frågor som lakotas framförallt siktar in sig på finns energiförsörjningen (helt baserad på förnyelsebara energislag, vad annars...), utbildningen, suveränitetens villkor, kulturens rekonstruktion, språkets vidmakthållande och de juridiska processer lakotas kan tvingas till om USA framhärdar i kriminella och amoraliska åtbörder och vägrar foga sig efter egna och internationella lagar och konventioner.


Tommy Eriksson