Demokratiska charader
Publicerad januari 2013

Det är aldrig försent att upptäcka USA:s förflutna, indianerna och västern på ett nytt och ostereotypt sätt. Indianerna är den undangömda sanningen. Deras upprättelse handlar om moral och folkrätt. En chans för USA att bli en demokrati. Dessvärre opererar ljusskygga element i det fördolda för att stoppa det. I förlängningen drabbar det oss alla.

Mina böcker väjer inte för de obehagliga och obekväma sanningarna. Det som sällan kommer upp till ytan. Den gängse standardlitteraturen om USA och indianerna är ofta strömlinjeformad, ursäktande och förtigande. Ibland är den indränkt med unken västernromantik och intetsägande patriotism och undviker de kritiska spörsmålen. Det handlar om att våga och kunna skriva utan färgade brillor. Vi behöver inte fler insmickrande litterära falskmyntare när det gäller erövringshistorien. Det borde vi ha sett nog av…

Insnärjda i USA:s politiska, kulturella och ekonomiska sfär påverkas vi faktiskt mer än vi gärna vill tro av vågsvallet från den historia USA vägrar konfrontera. Det gäller den rasism och misär som drabbat afroamerikaner och indianer och andra minoriteter. Ett demokratiskt haveri som hycklas bort. Som vi som medlöparnation inte låtsas om. Men det handlar även om de olösta statsmannamorden på bröderna Kennedy och Martin Luther King som på 1960-talet innebar en formlig statskupp. Något ingen kunnat drömma om, mer än det smala elitistiska skikt som alltjämt innehar samhällslivets maktpositioner. Statskupper var förstås vardagsmat i de mellanamerikanska ”bananrepublikerna” där CIA, USA-maffia och amerikanska affärsmän höll diktatorer under armarna. Men i USA… Faktum är att runt 80% av dagens amerikaner är övertygade om att en konspiration låg bakom mordet på president Kennedy 1963. Genom att kontrollera alla faser – inte minst media – har man lyckats sopa igen spåren. Och det skrämmande är att det varit en ren omöjlighet om inte funktionärer i den högsta ledningen – Vita huset, Pentagon, CIA, FBI och/eller Secret Service – aktivt medverkat i planering, utförande och mörkläggning av mordet. Kedjan av manipulerade och fabricerade bevis är entydiga på den punkten. Men det är värre än så.

När jag nämner ”mörka krafter” syftar jag på de hemliga sällskap och sekter som länkar samman den verkliga politiska och ekonomiska makten i gårdagens och dagens USA. Det hände att president Kennedy, med oro och obehag, uttryckte sin motvilja mot dessa odemokratiska och beslöjade kotterier som styr USA:s öden från kulisserna. För den normalt funtade verkar det paradoxalt att ett ultrateknokratiskt system som det amerikanska kan bäras upp av män som ägnar sig åt ockultism, frimureri, nazidyrkan och bevis (?!) på en tidigare högcivilisation utspridd i vårt solsystem (NASA!).

Är det inte frapperande att USA:s raket- och satellitprogram från 1945 och över 60- och 70-talet byggdes upp och utvecklades av fullblodsnazister! I spetsen för NASA stod Hitlers tidigare forskaress Wernher von Braun! NASA hade kopierat den hierarkiska organisationsstruktur som funnits i nazityska Peenemünde under 2:a världskriget, där Braun utvecklat terrorraketerna V1 och V2, som orskade död och förintelse i engelska städer. Och vem stod alltjämt vid hans sida, som NASA:s andreman, naziforskaren Kurt Debus. NASA var fullkomligt nerlusat med nazistiska ingenjörer och tekniker, som i krigets slutskede slapp straff för att istället få ett bekvämt liv i USA. Den amerikanska månlandningen 1969 hade inte varit möjlig utan de nazityska forskarna.

Många av dem ingick i det nätverk av nazister som flytt till Syd- och Mellanamerika och hade starka kopplingar till den naziimpregnerade västtyska säkerhetstjänsten – en organisation som lönnmördade misstänkta kommunister och hade ett väloljat spionnät i Sovjet. Män som Braun och Debus övergav aldrig nazideologin. De umgicks mer eller mindre öppet med andra naziveteraner; med män som varit aktiva i Hitlers dödsläger. Mexiko var en komfortabel mötesplats…

Via NASA fogas ytterligare ett motiv till mordscenariot runt president Kennedy. Presidenten hade länge umgåtts med planer på att göra den första månlandningen till ett samarbetsprojekt mellan USA och Sovjet. Det skulle innebära att naziforskarnas dödsfiende, det kommunistiska Sovjet, plötsligt skulle få tillgång till en avancerad rymdteknik som utvecklats redan under nazitiden, och som varit en av hitleristernas bäst bevarade hemligheter! Och dessutom månmateria som kanske kunde avslöja hemligheter om en oss vida överlägsen civilisation; de första stegen mot en exklusiv ”amerikansk” erövring av planetsystemet! Något som i praktiken var en nazistisk revansch för krigsnederlaget - ja, rentav ett förverkligande av tredje rikets högsta drömmar! Tänk er det. Vilken svindlande tanke… Det är lätt att föreställa sig djupet i de hatkänslor det måste ha väckt hos naziforskarna och Texas oljemiljardärer, som sponsrade rymd- och raketforskningen, när presidenten var beredd att dela universums potentiella rikedomar av ofattbar omfattning med ärkefienden, sovjetkommunismen! Samtidigt,  vilken egendomlig dekokt på medeltida astrologi, esoteriska ariska myter, spetsfysik och unik raketteknologi som gömdes inom detta NASA.

Att dessa finförgrenade maktcentra, som frimurarna, naziklickarna, oljemiljadärerna med flera, som regel varken syntes eller hördes var själva poängen. Men mordscenariot innehåller till exempel alltför mycket frimurerisymbolik för att vara en slump. (”3-talet” spelar onekligen en iögonfallande roll, om man är lagd åt det spekulativa hållet.) En kuslig tanke, men inte desto mindre sannolik. Det har ritualmordets signifikanta kännetecken… Och nog är det bestickande att både FBI-chefen Edgar Hoover och Warrenkommissionens ordförande, tillika chefsdomare i högsta domstolen, Earl Warren – bägge var högrankade frimurare! Med hänsyn till påvestolens urgamla konflikt med frimureriet - 2 milj medlemmar enbart i USA - kan Kennedys katolska bakgrund ha spelat en större roll än som framskymtat. - Trådarna löper fram i tiden till Bushfamiljen, deras anknytning till skilda maktgrupperingar som Skull and Bones-sekten, Bilderberggruppen och den "nya världsordning" de proklamerat; en ordning som alltjämt kontrolleras av en skuggregim av parapolitiska och överstatliga ekonomiska och korporativa maktspelare; ett system som behållit demokratins fasad men förintat dess kärna. 

Att JFK-mordet ägde rum inför det amerikanska folkets ögon hade flera avsiktliga psykologiska innebörder. Precis som var tänkt chockades, förvirrades och passiviserades allmänheten. Det fick en avsedd långtidsverkan genom den maktlöshet och apati som människor kände och känner. Osynliga och oåtkomliga maktcentra hade spelat upp ett psykodrama där folkets egen hjälplöshet avslöjades. Frustrationen övergick i defaitism. Genom Warrenrapporten 1964 lades villospår ut som fått konspirationsteoretiker att springa åt olika håll. Medan hjärnorna bakom mordet gått skadefria. En sak står klar: ingen hade så mycket att vinna på Kennedys frånfälle som hans egen vicepresident Lyndon B Johnson. Men det är en lång och smutsig historia…

Det vi upplever av dagens USA i Sverige är ett resultat av den verklighet som formats av krafter som hela tiden valt ojämlikhetens, våldets och krigets väg. Historiens trådar bildar ett mönster där vi alla finns invävda, antingen vi vill eller inte. – Det är begripligt om dagens unga generationer inte fullt ut kan greppa det hopp och den framtidstro som väcktes runt om i världen av män som John och Robert Kennedy. Det var en morgonrodnad som aldrig tidigare skådats i USA. Sekler av mörker skingrades några korta ögonblick av ljuset från deras visioner om en rättvisare fördelning av livets goda. Valet stod mellan att traska vidare i tunneln – eller spränga den med moralisk viljekraft: ”De som gör en fredlig revolution omöjlig, gör en våldsam oundviklig.” (John K) Och det var precis det som skedde under 1960-talet. Gangsterväldet, kontrarevolutionen, satte stopp för det humana och moraliskt rakryggade samhälle bröderna Kennedy drömt om. Och det var en tragik, inte bara för dem personligen och amerikanska folket, utan för världen som helhet. Och det drabbade USA:s minoriteter hårdast. Det skalvet har fortplantat sig in i vår egen tid och verklighet. Om vi kan se det, förstå det, känna det, uppleva det i vår egen vardag och existens är en helt annan sak. Men det är också svårt att sakna något man aldrig upplevt…

Tommy Eriksson