Civilisationens sanningar & myter 
Publicerad 2006

Kanske ligger det till som president John F Kennedy en gång formulerade saken: Those who make peaceful revolution impossible make violent revolution inevitable...

De globala klimatförändringarna är en ödesfråga för hela planeten. Ingen annan kultur eller civilisation har som den västerländska någonsin lyckats med konststycket att förändra de globala ekologiska och klimatologiska betingelserna för mänskligt och ickemänskligt liv. Ingen annan civilisation har som vår varit patologiskt besatt av att attackera, exploatera och förgöra de livsuppehållande elementen i tillvaron. Ingen annan civilisation har visat en så psykopatisk disrespekt för naturen inom och utom oss själva. Och aldrig har så få dömt så många till social misär och undergång. Aldrig har heller så många tvingats till kontrollerad underkastelse av ett maktsystem skapat av människohand. Aldrig någonsin har människan varit människans värsta fiende - som nu, och aldrig har vi varit närmare en fullständig ekologisk kollaps.

Civilisationen har yrvaket slagits av insikten om sin egen dödlighet och blickar bleksiktigt upp mot den skarpslipade stålskärva som - snabbare än vi kanske inbillar oss - kan omintetgöra våra materialistiska fantasier och öppna upp för den sista kaotiska akten i ett drama som aldrig borde ägt rum och som alla biaktörer till trots egentligen inspirerats av en enda världsvan huvudaktör - den angloamerikanska varianten av civilisation. Allt ont kommer inte från USA, men tillräckligt för att drastiskt reducera de planetära överlevnadschanserna. USA rymmer färre än 5% av jordens befolkning; förbrukar ändå 25% av jordens resurser och producerar lika mycket, 25%, av samma jords avfall och miljöföroreningar.

Man skulle givetvis önska att följande visdomsord, ofta återgivna, inte bara var tom amerikansk presidentretorik - You can fool all the people some of the time, and some people all the time, but you cannot fool all the people all of the time (Abraham Lincoln) - utan att de fick fäste och substans i västmänniskans kollektiva medvetande, som ett moraliskt uttryck för en obändig vilja att utmönstra alla livsfientliga och livshämmande aspekter ur civilisationen.

Utopiskt? Knappast, om vi till fullo inser att valet annars och tillslut kommer att stå mellan en global ekologisk annihilering eller ett minst lika fasansfullt kontrollsamhälle som utmynnar i vittomspännande regionala krig över resterna av de ändliga energiresurserna; något som f ö förutspåddes som en framtida möjlighet redan på 1960-talet. Vi kan knappast skylla på informations- eller kunskapsbrist. Forskningen - som förresten själv är en del av problemet (se Fromm nedan) - har mängder av data på hand, även om man gärna tolkar dessa mer eller mindre fördomsfullt utifrån skilda preferenser. Vi vet mer om vad som sker inom och utom de mänskliga samhällena än vi låtsas om eller vågar tillstå. Men vetenskap, teknik, centraliserad byråkrati, industri, storföretag, kristna fundamentalister, militär, exploatering, profitering, kontroll och elitism fungerar i växelverkan i en självnärande/tärande organisk artefakt, ett slutet maktsystem som inte vill, inte kan ta ansvar för sitt våld och sina destruktiva handlingar mot naturen, djurlivet och planetens förtrampade folk.

Psykoanalytikern Erich Fromm: "Orsakerna till att socialvetenskaperna inte ansett frågan om de optimala sociala förhållandena för människan utveckling vara ett första rangens problem, kan man lätt förstå om man inser att socialvetenskaperna med några få lysande undantag i stort sett försvarar det nuvarande sociala systemet i stället för att kritisera det... Tvärtom har felaktiga resultat och ytliga undersökningar en viktig funktion som ideologiskt bindemedel, medan sanningen, som alltid, innebär ett hot mot de rådande förhållandena."

Den amerikanska regimens policydokument visar att man framhärdar i en mer än 200-årig historia av fördärvlig exploatering av naturmiljön och människors kroppar och sinnen. Fullständig planetär och kosmisk hegemoni är vad det ytterst handlar om. På den punkten är man dödligt seriös. Vi kan utan tvivel ta en annan president på orden när han i 1800-talets gryning deklarerade: "I krig kommer de att döda en del av oss, men vi kommer att förinta dem alla!" (Thomas Jefferson) Han syftade närmast på indianerna och deras mångdiversifierade livsstil i samklang med naturen, men orden ligger lika bra i munnen på den nuvarande presidenten som för ett kristet-fundamentalistiskt - enligt egen utsago - gudsinspirerat utnötnings- och aggressionskrig mot "världsterrorismen" och i synnerhet mot människomassorna i Afghanistan och Irak. 

Glöm inte att ca 500.000 barn mördats av den amerikanska krigsmaskinen och mat- och medicinembargon mellan Irakangreppet 1991 och det 2003. - Till detta kan läggas några tänkvärda yttranden från USA:s Irakadministratör Paul Bremer: "We are going to fight them and impose our will on them and we will capture or...kill them until we have imposed law and order in this country. We dominate the scene and we will continue to impose our will on this country."

Derrick Jensen (se nedan): "A decade ago...a ’Defense Planning Guide’ - written when the current vice president Dick Cheney was secretary of defense - stated explicitly that the US must hold ’global power’ and a monopoly of force, and that it must make certain that no others are allowed even ’to protect their legitimate interests’...their powers to surveil and kill have finally caught up with their lust for control. And they have articulated this clearly. The US Joint Chiefs of Staff recently put out their ’Joint Vision 2020’, which defines their goals for the next twenty years and beyond. The US military...consists of, (citat), ’Dedicated individuals and innovative organizations transforming the joint force for the 21st century to achieve full spectrum dominance’." (Samma slutord upprepades 13 gånger till i samma dokument, som centralt nyckelbegrepp och övergripande målstrategi!)

När vi talar om moral, humanism, människovärde, jämlikhet, social rättvisa och solidaritet, allas och alltings rätt att leva efter sina förutsättningar borde det för varje sunt tänkande individ stå klart att västcivilisationen är ett ödesdigert misslyckande (Arnold Toynbee). Den materialiserar oss - och speciellt makteliterna som den ytterst tjänar - och förfalskar vår verklighetsuppfattning med allsköns distraktioner som förskjuter fokus från de värden och egenskaper som "förmänskligar". Vi kan berusa oss med vilka droger och inbillningar som helst, men kommande släkten (om de kommer, märk väl) får bära stigmat och och konsekvenserna av krigens degradering och förgiftning av miljön, och den planetära utarmningen av jorden, luften, vattnet, djurlivets och biotopernas mångfald.

Erich Fromm: "Grundläggandet av ett system som garanterar livets nödtorft åt alla, kräver att de härskande klasserna försvinner. Människan måste sluta leva under djurparksförhållanden - d v s hennes fulla frihet måste återställas och alla former av utnyttjande av andra genom utövande av makt måste försvinna. Att människan inte kan klara sig utan en överhet med kontrollbefogenheter är en myt som motbevisas av alla de samhällen som klarar sig utmärkt utan någon hierarki. (---) I stort sett står den förmåga att påverka, som en härskande grupp har, i proportion till gruppens yttre makt över befolkningen och/eller härskarnas förmåga att använda ett invecklat ideologiskt system för att försvaga fritt och kritiskt tänkande."

Västcivilisationen har alltid närts av slaveri. Ett universellt fenomen av enorma proportioner som aldrig upphört. Man gissar - säkra siffror saknas - att 10-15 milj svarta (eller ända upp till 30 milj enligt somliga sagesmän), iförda hals- och fotbojor, forslades från Afrika till den västra hemisfären från 1500-talet och ett gott stycke in på 1800-talet. 1-3 milj beräknas ha dött under överfarten på slavskeppen. Slavtrafiken var en kritisk faktor för att skapa ockupantmakten USA:s destruktiva maktpotential globalt. 1808 kriminaliserades formellt importen av "färgade slavar" till USA, men eftersom det saknades (mer eller mindre avsiktligt) kontrollmekanismer fortsatte slavtrafiken över haven. De miljontals trälarna blev hävstången för det agrara USA - på tobaks-, ris- och bomullsplantager i norr som söder - till den industrialiserade rovkapitalismen. Och systemet var självkonsoliderande: svarta föddes in i slaveriet. Men där fanns också indianer, de som bestulits på kontinenten.  

1837 skrev amerikanen William Harper: "...slavinstitutionen är civilisationens vagga... Utan den skulle det inte finnas några möjligheter att bygga upp privata förmögenheter... och ingen smak för komfort och elegans." Man stödde sig på det kristna argumentet,  bibeln: somliga människor och folk är ämnade för slaveri. Både Salomo, Moses och David ägde slavar. Varken apostlarna eller kyrkan ansåg att det stred mot kristen etik. 

Slaven var egendom, ett objekt utan eget liv, en kommoditet som såldes och köptes. Slavar reste Egyptens pyramider, de väldiga kanalsystemen i Kina och de lika mäktiga dammkonstruktionera i Sovjet. - Från vetenskapen och kraniologin hämtades från 1840-talet och framåt rasistiska "bevis" på de färgades moraliska och intellektuella mindervärde. Amerikanska läkare och forskare kom fram till att speciellt de svarta - vilket ofta kunde utläsas ur skallformen - evolutionsmässigt stod närmare apan än den vita människan, och att det därför var de senares "plikt" att tämja och fostra afroamerikanen (och indianen) precis som man gör med hästar, hundar och svin. 

Efter president Lincolns försök att emancipera slavarna på 1860-talet - något som utlöste en störtflod av massmord och lynchningar av svarta i södern - kunde allt stridare strömmar av fattiga europeiska immigranter ersätta de förra i uselt betalda och hälsovådliga fabriksmiljöer. Indianernas natursymbiotiska kulturer var anatema för invadörerna; de som såg sina liv försvinna genom svarta  skorstenar i Pittsburgh, Detroit och Chicago. Numera har det kapitalistiska maktsystemet överfört produktionen till  billigare och därmed profitablare fångstmarker i tredje världen, öststaterna och Asien. Barnarbetare, kvinnor och sexslavar tvingas i allt väsentligt bära den sjuka västcivilisationen på sina axlar.  

För de som gärna uppfattar världen i kamerala termer kan nämnas att amerikanska bolags- och styrelseledare idag uppbär ca 300 gånger högre totalinkomster (löner, arvoden etc) än genomsnittet för en amerikansk arbetare; 1960 var siffran 40 gånger mer. 10% av den amerikanska befolkningen äger över 75% av värdet av alla fastigheter, aktier och obligationer. 40% av de samlade privata förmögenheterna ligger i händerna på 1% av befolkningen. Och den uppochnedvända förmögenhetspyramiden sväller allt snabbare i toppen. 

Rikedomsgapet mellan första och tredje världen är både större och snabbare accelererande än de ekonomiska skillnaderna inom USA. Globaliseringen, "den nya världsordningen", har förutom att uppmuntra hysterisk hyperkonsumtion och destruktion av naturvärden, lyckats späda på arbetslösheten, öka inkomstskillnaderna och kroniskt skuldsätta en räcka av länder i tredje världen, bl a Mexiko, Brasilien och Indonesien. Underkastad en "objektivering" uppifrån ska hela planeten utsättas för "en fri handel av varor och tjänster", och eftersom mänskligt och annat liv "förtingligats" i så hög grad blir all annan "frihet", per definition, överflödig. Globaliseringen är och förblir ett elitistiskt projekt.

Girighet. Vad är girighet och vilken roll har fenomenet spelat i västvärlden, kan man undra. En del forskare härleder det till kapitalistiska industrialismens och medel- (borgar-) klassens genombrott. Industrialismen och dess filosofiska/ psykologiska överbyggnad utlovade maximerad "lycka och njutning", en tillfredsställelse av varje subjektiv önskan - något man kallat radikal hedonism. Detta förutsatte förstås att man uppfyllde de ideala dygderna - egoism, själviskhet och girighet. Med denna "utveckling" - som de maktägande klasserna kallade "framåtskridande" - prisgavs människokärleken och den genuina solidariteten och beredde väg för en artificiell tröst: den maximerade konsumtionen, en glupskhet utan slut. Alla postulat - om njutningen, egoismen, girigheten och habegäret som svaret på existensens gåta och de grundläggande mänskliga behoven av harmoni och fred har rönt svidande debacle. Ändå hålls dessa variabler, av makteliten, för att vara "orubbliga sociala sanningar" som utövas hänsynslöst.

Samtidigt förväntas avund alstras nedifrån och upp, vilket förhöjer värdet och statusen på den burgnes förtingligade och penningsamlande värld. Det uppdrivet konstlade och socialt inlemmade habegäret fordrar girighet eftersom man mäts efter vad man har, och ju mer man har, ju mer är man. Utåt uppvisas oftast en leende och intagande mask av rationalitet, ordning, förståelse, rättskaffenhet, principfasthet och oförvitligt leverne. Numera är de psykopatiska inslagen i denna mix - frånvaron av meningsfull empati, fungerande samvete, inlevelse, identifiering med offrets smärta och förmågan att manipulera - divergenser som "normaliserats" i västvärlden. 

Det vertikalt institutionaliserade våldet - inte minst från stat, myndigheter, politiker och bolag - mot fattiga, svaga, sjuka och utstötta kan fortgå och rationaliseras i skydd av militär, polis, byråkrati, lagar och förordningar. USA manifesterar extremerna i varje avseende. Offren drivs till passivisering eller resignation, inbillas att "det är tingens ordning" - eller vaccineras med likgiltighet. Försök till försvar möts med våld uppifrån. Den parasitära livshållningen ska till varje pris vidmakthållas. 

När kapitalismen under 1700-talet bröt fram som industrialism omformulerades samhällets nyckelfråga. Om den förr (i högre potens) varit - vad är bäst för människorna?, blev den nu, vad är bäst för systemets ekonomiska tillväxt? Erich Fromm skriver: "One tried to hide the sharpness of this conflict by making the assumptions that what was good for the growth of the system - or even for a single big corporation - was also good for the people." Egoism, själviskhet och girighet framställdes allt mer som karakteristika nedlagda i människans biologi (!) istället för att vara antisociala mentala komponenter som frambesvurits, underblåsts och stegrats av det kapitalistiska systemet.

Forskare som studerat jägar- och samlarkulturerna kan så gott som samfällt beskriva samhällen präglade av jämlikhet, klasslöshet, consensusförfaranden i sociala och politiska ting, givmildhet, altruism, medkänsla, solidaritet, samarbete, gemensamma moraliska och etiska begrepp, frånvaro av destruktiva krig, markägande och maximering av privategendom eller överdriven njutningslystnad, där ledarskap utgick från folket och återkallades av folket, där en ledares prestige lika mycket var ett mått på hans personliga humana kvaliteter som hans kompetens i övrigt och förmåga att alltid ha folkets bästa för ögonen. Om den biologiska förklaringen av mänsklig girighet är så försvinnande liten, så är å andra sidan betydelsen av den sociala katalysatorn enorm. Det har den stratifierade kapitalistiska världsordningen eftertryckligt visat.

Kopplad till den civiliserade västmänniskans förakt för "primitiva" och "barbariska" naturfolk var känslan av främlingsskap inför naturen. I det kapitalistiska systemet var fabrikationen, det maskinella omformandet av materia, "natur", en makt-, kontroll- och styrningsprocess som isolerade från den naturliga världen, som ingjöt värde och höjde den konstlade systemprodukten över skapelsens egna, som ett manifest uttryck för maskinkultens och västcivilisationens jakt på gudsstatus. Naturen uppfattades som "fientlig", något att erövra och äga, något att böja efter den kapitalistiska systemdoktrinen - Erich Fromm: "...until the conquest... became more and more equivalent to destruction. Our spirit of conquest and hostility has blinded us to the facts that natural resources have their limits...and that nature will fight back." Den striden har längesen börjat och blir allt tydligare för var dag som går...

En som tagit influenserna från tänkare som Lewis Mumford, Ward Churchill och Eduardo Galeano på blodigt allvar är författaren, radikalhumanisten och miljöaktivisten Derrick Jensen (född 1960), Kalifornien. För de maktägande skikten är han säkert "bad news". Han skräder inte orden, han provocerar (om nu sanningen är provokativ...), han ställer saker på sin spets - framförallt är han ingen hycklare eller hymlare. I det relativt nyutkomna tvåbandsverket, Endgame. The Problem of Civilization/ Endgame. Resistance (Seven Stories Press, NY 2006, 929 sid), analyserar han västcivilisationens hybris och skadeverkningar och föreslår vissa radikalmedel för att åtminstone temporärt hejda den; åtgärder, som knappast motiveras av de stora risker enskilda utsätter sig för, och trots allt - enligt mitt synsätt - inte i nämnvärd grad kan rubba civlisationens fatala lopp. Men jag kan givetvis ha fel och Derrick Jensen rätt. Styrkan i analysen ligger - frånsett dess nakna uppriktighet - i Jensens förmåga att spegla en inre mikropsykologi i makroplanets, civilisationens komplexa exploaterings- och repressionsmentalitet; driften att ständigt och jämt besudla de bräckliga förutsättningarna för livet med alla former av våld.

Genom sina föreläsningar och diskussionsträffar har Jensen kommit i kontakt med människor runtom i USA som har bittra erfarenheter av det sociala våldets verkliga anatomi. Han skriver: "The people Ive spoken to: survivors of domestic violence; radical environmentalists; Indians; many of the poor, especially people of color; family farmers; and prisoners... for these groups violence is not a theoretical question to be explored abstractly, philosophically, or spiritually... for those who have not experienced violence in their own bodies... can act if these were political or philosophical games instead of a matter of life and death." 

Och på ett personligt plan - Jensen: "This (the experience of civilization), for me, is the experience of being in a relationship with an abuser: if you do not struggle but only lie motionless, the abuser merely confines you, but every slightest movement in any direction on your part... tightens the abuser’s hold over you. (---) Unrelenting oppression is not nearly so effective at control as is intermittent oppression mixed with rewards."

Det kan vara en lämplig utgångspunkt att panorera nuläget. Vad händer med den naturliga världen, vad händer med miljön, med djurlivet, haven, luften och vår gemensamma landbas? - Vi har en global - förmildrande omskriven som - "växthuseffekt", överhettning, frampiskad av en teknikfixerad västcivilisation under framförallt de senaste 200 åren. Växthusgaserna, speciellt koldioxid, som det fossila bränslet i våra maskiner och industrier impregnerar luften och atmosfären med - och de växande ozonhålens genomsläpp av cancerogen strålning - underminerar i accelererad takt livsbetingelserna. 

Medan den konventionella forskningen (som sällan är överens om någonting) antagit att ekosystemen - sjöar, oceaner, korallrev, skogar, öknar etc - svarar långsamt på klimatförändringar och miljöförgiftning, så har sentida forskning visat motsatsen. En studie av den holländske ekologen Martin Scheffer "suggests that instead, stressors like these can cause natural communities to shift almost overnight from apparently stable conditions to very different, diminished conditions... the slightest disturbance can make them collaps". Bland symtomen finns de allt frekventare stormarna, orkanerna, cyklonerna och tromberna, översvämningarna, jordskalven och sunamin. Räcker inte varningarna?

Om sådär två decennier kommer 65% av den brukbara jorden i Afrika att ha förvandlats till öken; 35% i Asien och 20% i Sydamerika. Enligt tidningsuppgifter är numera varenda vattendrag i USA förgiftat av kemikalier. I oceanerna dör organismerna av syrebrist. De döda zonerna finns numera inom alla världshav; enorma havsvidder har ödelagts som i Mexikanska bukten och i skilda delar av Karibien. Krillpopulationerna runt polerna har reducerats med 90%, och samma siffra gäller även bestånden av större fiskar i världshaven. Jensen skriver: "If the murder of the oceans don’t deserve to rank as front page news, I don’t know what does." 

Polarisarna och glaciärerna smälter, haven stiger, människor flyr från sina bosättningar, och i isbjörnarnas fettlager hittas dioxiner. Korallreven dör. Skogarna förvandlas till knastrande skelett av surt regn. I vårt eget land konsterneras forskarna av den tilltagande sjödöden. Ingen går säker. Det finns de som spår att vi genom växthusgasernas snabba ansamling inte kommer att ha en livsvärdig planet runt sekelskiftet 2100. Det låter optimistiskt.

En anekdot om petroleumjätten BP (förr British Petroleum) och de förnyelsebara energikällorna: 1999 köpte man upp företaget "Solarex" för 45 milj dollar, ett företag som specialiserat sig på "rena energi slag". BP ville ändra sin profilering och skaffa sig sympatisörer. Men vad är 45 miljoner mot de 26,5 miljarder dollar man betalade för företaget "Arco", i akt och mening att stärka sitt petroleumimperium (världens näst största). Dessutom hade t ex 5 miljarder dollar avsatts för oljeprospektering i Alaska. Att företagsnamnet BP numera står för "Beyond Petroleum" får något av en dödsstöt när man hör en regional president i företaget förklara att BP är "decades away from moving beyond petroleum"! Då har problemet lösts av sig själv eftersom det vid den tiden knappast finns någon olja alls att krama fram ur land och hav (om nu krig och klimatförändringar inte redan satt en definitiv punkt för civilisationen som vi känner den). När en resolution lades fram för BP:s aktieägare och styrelse om att företaget måste intensifiera sina ansträngningar att bidra till att hejda den globala uppvärmningen blev det eftertryckligt Nej.

En annan bolagsgigant, Exxon Mobil, har enligt en nyligen presenterad studie, helt på egen hand, mellan 1882 och 2002, lyckats förse atmosfären med 5% av det totala globala utsläppet av koldioxid under perioden. Inte underligt att man under många år lobbat hårt för att underminera all klimatforskning och bl a Kyotoprotokollet, som med alla sina brister ändå är det bästa planetens makteliter kunnat åstadkomma. Exxons aktieägare röstade förra året ner ett förslag om en svitch till förnyelsebar energi, och företagets VD, Lee Raymond, uttalade: "We don’t invest to make social statements at the expense of the shareholders return." Det säger allt, och gör den idylliska kretsloppstanken ganska illusorisk i ett planetärt perspektiv. Tiden är knapp, kanske alltför knapp.

Derrick Jensen: "By now there can be few who do not understand that without massive public subsidies (far larger than total profits) the entire corporate economy would collapse overnight. People pay to deforest the planet, decapitate mountains, decimate oceans, destroy rivers. (---) I spoke at length a few years ago with a former corporate lawyer who recovered her conscience...and began working against the coporations. She said: The people who run these corporations know exactly what they’re doing. They know they’re killing people. They know they’re destroying rivers. They know they’re lying. And they know they’re making a lot of money in the process."

Jensen: "If insanity could be defined as having lost functional connection with physical reality, to believe that we can have it all - to believe we can simultaneously dismantle a world and live on it; to believe we can perpetually use more energy tha arrives from the sun; to believe we can take more than the world gives willingly; to believe a finite world can support infinite growth, much less infinite economic growth, where economic growth consists of converting ever larger numbers of living beings to dead objects (industrial production, at its core, is the conversion of the living - trees or mountains - into the dead - two-by-fours and beercans) - is grotesquely insane. This insanity manifests partly as potent disrespect for limits and for justice. It manifests in the pretension that neither limits nor justice exist.

To pretend that civilization can exist without destroying its own landbase and landbases and cultures of others is to be entirly ignorant of history, biology, thermodynamics, morality, and selfpreservation. And it is to have paid absolutely no attention to the past six thousand years. One of the reasons we fail to perceive all of this is that we - the civilized - have been inculcated to believe that belongings are more important than belonging, and that relationships are based on dominance, violence and exploitation. Having come to believe that, and having come to believe the acquisition of material paossessions is good and in fact the primary goal of life, we then have come to perceive ourselves as the primary beneficiaries of all of this insanity and injustice."

Kyotoprotokellet "blir i realiteten (förutom att USA vägrat underteckna det) en för den naturliga världen nästan meningslös produkt" (Jensen). Greenpeaceaktivisten Jeremy
Leggett frågade en av direktörerna för Ford Motor Company, John Schiller, varför motståndare till protokollet kunde hävda att det alls inte förelåg några problem med att "bränna upp planetens samtliga tillgångar av gas och olja". Schiller svarade med att citera ett ställe i bibeln som säger att den fortsatta jordiska förstörelsen ska föregå "tidens slut" och Kristus återkomst. Jensen: "All of this means that to many fundamentalists, the killing of the planet is not something to be avoided but encouraged, hastening as it does the ultimate victory of God over all things earthly, all things evil."

Till yttermera visso förklarade en av USA-regimens främsta senatorer, Rick Santorum, sitt agerande att alltid stödja implementeringen av för naturmiljön skadliga åtgärder på detta sätt: "The natural world is inconsequential to God’s plan. Nowhere in the bible does it say that America will be here one hundred years from now." Hur bekämpar man vålnader ur det förflutna som fått makteliten i sitt grepp? Som lägger det yttersta ansvaret för planetens allt snabbare förstörelse i händerna på en för de flesta av oss osynlig auktoritet? Och glöm inte att Vita huset och kongressen dräller av kristna fundamentalister. 

Men vanvettet går djupare än så. 1996 visade en opinionsundersökning att 40% av amerikanerna tror att planeten i sin nuvarande form kommer att förintas i ett armageddon utkämpat i Israel mellan Jesus och antikrist. Det förklarar bl a varför USA så ensidigt backar upp en kärnvapenbärande statsterroriststat som Israel. Ofta är myten starkare än verkligheten.

Jensen: "To base ones way of life on this energy (coal, oil, natural gas) is to live unsustainably. To become completly free from dependence on prehistoric energy - without reducing population or the per capita energy consumption - modern man would require an increase in contemporary carrying capacity equivalent to ten earths, each whose surfaces was forested, tilled, fished, and harvested to the current extent of our planet.Without ten new earths... mans exuberant way of life would be cut back drastically... or else that there would someday be many fewer people. Or maybe both. (---) 

The US (oil-)production in the lower 48 states peaked about 1970 and has been on the decline ever since... US could still import oil. But when global production peaks, as it either already has or will shortly (around 2007), it means the beginning of the end of the economy as we know it. (---)

Discovery of oil and gas peaked in the 1960s, and the situation has deteriorated enough that by now the world consumes more than three times as much oil each year as is discovered. (---) The US economy is dependent on oil from the Middle East, South America, and around the world. American lives are dependent on it: agricultural infrastructure - from gasoline to pesticides - rests on the foundation of oil and natural gas. It’s not too much to say that we eat refined and transformed oil." Och vad säger inte det här om elitismens förakt för livet?: "More energy was used in a few minutes to propel Saturn V rocket toward the moon... than was used by two decades af Egyptians stacking 2,3 milj blocks of stone - each stone weighing 2,5 tons - to form the Great Pyramid of Cheops."

Västcivilisationen lutar sin existens mot olja och naturgas. Knappheten kommer att tvinga fram mer eller mindre krigiska aktioner och ockupationer av regioner som kan tillfredsställa de omättliga behoven - inte minst i USA. Samtidigt kan man gissa att miljöregler systematiskt kommer att kringgås och ignoreras. De som opponerar blir uppköpta eller tystade med lämpliga metoder. Samma sak gäller förstås naturgasen. Priserna fortsätter eskalera och ekonomierna stryps. Eftersom en så stor del av västkulturen baseras på dessa ändliga naturresurser - inklusive hela den kemiska gödnings- och bekämpningsmedelsindustrin - lär merparten av den industriella agrarproduktionen fallera. De uteslutande oljebaserade plasterna försvinner. Och någon har räknat ut att över 500.000 produkter av alla tänkbara slag plötsligt kommer att vara otänkbara. I vad mån alternativa lösningar hinner fram för att motverka den kolossala kulturstöten i detta hänseende återstår att se.

Jensen: "Within this culture, economics - not community wellbeing, not morals, not ethics, not justice, not life itself - drives social decisions. (---) Wealth is measured by ones ability to consume and destroy. This means that attempts to industrialize the poor will further harm the planet. (---) I recently asked Anuradha Mittal, former codirector of Food First, if she thought the poor of her native India would be better off if the US economy disappeared tomorrow. She laughed and said: Of course. All the poor would be."

Men det är - som vi alla vet - inte bara klimatförändringar som destruerar livsmiljön. 97% av Nordamerikas urskogar är borthuggna. Skogen dör ändå, men Vita huset och storbolagen accelererar kalhuggningen, utplånar biotopiska samband och ekologiska kretslopp. Artrikedomen i både flora och fauna inskränks, nyskogar likformas till trista, livlösa, deprimerande, artificiella monokulturer. Jorderosionen lämnar torftiga, ofruktbara landområden efter sig. Samtidigt försvinner tropiska regnskogar med en hastighet av ca 80.000 tunnland per dygn! Hur många bryr sig? - Inom och utom USA dör inte etniska minoriteter och folk av svält - utan av kolonialism, menar Jensen.

Samtidigt som 350 miljoner Indier hungrar dumpar deras regering 60 milj ton spannmål i havet eftersom den inte kunnat exporteras med vinst enligt de internationella "frihandelsregler" USA sett till att sätta i verket. När Etiopierna på 1980-talet drabbades av återkommande svältkatastrofer kunde ändå regeringen exportera bönor till den rika världen. En undersökning har visat att 78% av de länder som rapporterat problem med stora populationer undernärda barn likväl kunnat exportera födoämnen till i-länderna. 

Men det handlar också om överbefolkning - en artificiell funktion av "marknadsglobaliseringen" som gör att befolkningar växer på ett obalanserat sätt utan hänsyn till den lokala landbasen för överlevnad. Västcivilisationen tvingar också fram en agrar lyxproduktion i tredje världens länder som ska tillfredsställa de konsumistiska i-länderna utan hänsyn till de förras verkliga behov. I USA är förresten en ansenlig del av av den potentiella jordbruksmarken förvandlad till asfalterade och cementerade vägar och parkeringsplatser.

Det industriella fisket i världshaven med milslånga trålar som bottenskrapar oceanerna utrotar inte bara fiskarter utan också sjöfågellivet och de organismer som bygger näringskedjor. En teknologi som seglat upp som ett ruskigt hot mot det högre livet i världshaven är den sonarverksamhet som amerikansk militär och oljeletande bolag använder sig av. Med så kallad Low Frequency Active Sonar ska fientliga ubåtar kunna detekteras på flera hundra mils avstånd. De högfrekventa ljudvågspulser som utsänds framkallar inre blödningar hos havslevande organismer, och man har planeten runt upptäckt massdöd bland t ex valar och delfiner. Djur som burit de karakteristiska kännetecknen. Den amerikanska militären har inga planer på att stoppa vanvettet - tvärtom ska det vidareutvecklas.

En hjärtefråga för Derrick Jensen är laxen och dammbyggnaderna i amerikanska flodsystem. Det finns tusentals av dem, små som stora, resta av staten eller av storbolag för att göra snabba vinster på det enorma slöseriet av elenergi - ett av stadscivilisationens kainsmärken. Jensen: "In the 1930s, prior to building of the dams (in Columbia River, for exampel) the US government knew the dams would kill salmon, and proceeded anyway. One reason why they proceeded, and they were very explicit about this, is that the salmon are central to many of the region’s indigenous cultures, and much as killing the buffalo helped bring the plains indians to terms, the government knew killing salmon would break the collective cultural back of the region’s indians. (---) This is genocidal (and ecocidal) behaviour under the law, and its a crime against humanity... (---) The story of the rise of any civilization is the story of the citystates, which means it is the story of the funneling of resources toward these centers."

Precis som de europeiska nybyggarna tog kål på kanske 100 miljoner vandringsduvor, vilket innebar total förintelse, för att med militärt bistånd krossa prärieindianerna genom att nästintill utrota de 60 miljoner bufflar som var deras närings- och kulturbas håller man nu på att ödelägga de vilda laxbestånden. Ett typexempel får räcka: Elwha River ligger i delstaten Washington. Där har clallamindianerna odlat sin fiskekultur sen urminnes tid och floden har också stimulerat ett rikt djurliv. Innan floden dämdes upp med dammar vandrade säsongsvis ca 400.000 laxar uppför denna livsnerv. Efter dammbyggnationen har det enorma beståndet decimerats till blott 3.000 laxar. Och den enda elektricitet som just denna flod producerat har räckt till att driva ett sågverk som kalhuggit hela regionen! En bitter ironi men en typisk konsekvens av våldet mot naturmiljön.

Jensen: "Capitalists...can express fantasies of how some ideal capitalism can bring happiness to all (humans). And science have their own technotopiae that they use to urge us all onward... And what have christianitys effect on the landbases been? Has biodiversity thrived...? We can and should ask the same questions of ...science, capitalism and every other aspect of our and any other culture. Not how they play out teoretically ...not how they could play out... but how they have played out. (---) 

Civilization is systematically dismantling the ecological infrastructure of the planet, the sooner civilization comes down (whether or not we help it) the more life will remain afterwards to support both humans and nonhumans. (---) First there is the false hope that suddenly the system may inexplicably change. Or technology will save us. (---) I think it’s just as much a mistake to count on help from the mass of good Americans as it was from the mass of good Germans."

Den federala USA-regeringen skröt nyligen med att man satsat drygt 16 milj dollar på 25 delstater för att bevara vissa hotade djurarter. Men budgetåret 2001 spenderade man över 5,7 miljarder på det (omöjliga) projektet Ballistic Missile Defence System; pengar som dyker upp hos favoriserade bolag. Vidare anslog man t ex 3,9 miljarder på det nya stridsplanet F22, 3 miljarder på transportplanet C17, jämte 9 miljarder på andra flygplanstyper och u-båtar. Dessutom spenderades ca 44 miljarder dollar enbart på att spionera på andra stater. - Redan före 11 september 2001 tog militären i Pentagon emot ca 1 miljard dollar per dag för att kunna hålla krigsansträngningarna och de företag som profiterar på dem vid god vigör. (Det återkommer vi till.)

Före 2:a världskriget var den globala användningen av bekämpningsmedel i lantbruket praktiskt taget lika med noll. Nu är siffran över 500 miljarder ton per år - och i stigande. Forskare som jämfört en grupp mexikanska barns utveckling i områden där gifter använts med områden där de inte förekommit har kunnat påvisa grava fysiska och mentala utvecklingsstörningar i gruppen exponerade. Derrick Jensen hade själv möjlighet att se de teckningar dessa barn ritat. Han skriver: "Instead of the fully formed figures created by children 4-6 years old... the creations become unidentifiable scratches, as though a chicken stepped in ink and moved across the paper. - Let’s be clear: Those in power are poisoning children, stealing their physical and cognitive health: making them weak, sick, and stupid."

USA:s koleldade kraftverk förorsakar 24.000 förtida dödslar varje år; farliga produkter av skilda slag tar ca 28.000 liv/år; exponeringen för kemikalier och negativ arbetsmiljö samlar årligen bortåt 100.000 liv; och cancerogena arbetsplatsvillkor framkallar mellan 28-33% av samtliga cancerfall i USA. 100.000-tals gruvarbetare - inte minst indianer - har dött och dör av mineral- och uranbrytningen, och under de närmaste 30 åren ska ytterligare 240.000 amerikanska liv spillas i enbart asbestrelaterad cancer. Den globala uppvärmningen kräver redan tiotusentals liv per år. 

1986, till exempel, dog över en miljon av planetens spädbarn för att de flaskmatades istället för att få bröstmjölk; en mjölk som ironiskt nog också kontamineras av högriskgifter som dioxiner. Uppräkningen kan förstås fortsätta in absurdum. - Medan mindre "avvikelser från normen" inom det destruktiva kapitalistiska industrisystemet ofta avhjälps tämligen raskt släpper man igenom de systematiska systemfelen som plundrar människor på liv och hälsa globen runt. I det ljuset är det inte så konstigt att amerikanska FBI placerat organisationer som Earth Liberation Front och Animal Liberation Front högst upp på listan över interna "terroristhot". Megabolagens vinster och VD-löner går före livet.

Man uppskattar att det idag (2004) finns 138.000 mobiltelefontorn i USA, varav cirka 48.000 når en höjd av över 60 meter - exklusive alla radio- och TV-dito. Den snabba ökningen av "celltelefoner" - 23 miljoner mellan 2000-2001 - innebar att ytterligare 20.000 torn restes. Det är också ett faktum att dessa 138.000 torn årligen beräknas kosta 27 miljoner flyttfåglar livet! Oräknat alla skrämmande effekter av strålningen på mänskligt liv, som t ex konstaterade minnesrubbningar och hjärntumörer.

Jensen: "Another presumption of the patriotic version is that lives of people killed by foreign terrorists are more worthy of notice... than those killed... by unsafe working conditions, or by turning our total environment into a carcinogenic stew." (---) "...more americans die each month from toxins and other workplace hazards, and more americans die each week from preventable cancers that are for the most part direct results of the activities of large corporations, and certainly the results of the industrial economy (than from the attack on the twin towers in NY)...this reveals much... about the values and presumptions of our culture."

Jensen fortsätter: "One of the central myths of this culture concerns the desirability of growth, a parasitic expansion to fill and consume its host. (---) From its opening to its endgame, civilization has been nothing if not consistently narcissistic, domineering, and exploitative. And its consistent in attempts to make these attributes seem natural... (---) The very existence of citystates has required the importation of resources from everexpanding regions of increasingly exploited countryside. Well, thats going to stop someday. At some point...there will be fewer people on this planet. There will be far fewer than the planet could have supported - and did support - prior to us overshooting carrying capacity (of local landbase), because the great stocks of wild foods are gone or poisoned, the top soil lost in the wind."

Vad säger man till människor som behöver läkemedel från den farmaceutiska industrin för att bota eller lindra åkommor när vi väl insett att västcivilisationen - som vi känner den - kommer att duka under? Derrick Jensens svar är att vi först måste acceptera ett givet postulat - ingen lever för evigt. Oavsett vilka illusioner vi kan ha på det området (och de är onekligen många). Lokala landområden kommer inte att kunna försörja en konstlad överpopulation. Vi måste nog också inse att civilisationen själv är ansvarig för ett otal svåra sjukdomar som inte bara är en kostnadsmässig belastning på samhällets svaga utan i andra änden fordrar en kolossal, högteknologisk medikal apparat. Vi behöver bara nämna skilda cancerformer, leukemi och diabetes. 

Medicinen använder också en rad skadliga produkter i det terapeutiska arbetet, som ofta slinker tillbaka till naturmiljön i en eller annan form. Utsläpp i stora vattenleder av kemi- och läkemedelsföretag har tid efter annan lett till både spektakulära och mindre braskande skadeståndsprocesser, där de drabbade gått samman. Illa testade läkemedel har prånglats ut på marknaden efter måttot: tid är pengar. Men de som fått betala är patienterna; bieffekterna över "kända biverkningar" kräver allt tjockare kataloger. De "okända" berörs naturligtvis inte.

Men det är inte bara mänskligt liv som utsätts för kort- och långvariga experiment. Vi har också den oetiska massdöden av smådjur och apor som underkastas ohyggliga experiment och vivisektioner i laboratorier världen över. Och som alltid - lidandet är omätbart. Dessutom reserveras de exklusivaste och ofta mest effektiva botemedlen för den besuttna eliten i ett samhälle som det amerikanska - utan försäkringar och pengar inga läkemedel. Vi har också sett hur läkemedelsföretag - av rent profitbegär - förvägrat afrikanska länder att ta fram billiga kopior av svindyra originalpreparat. Ett annat spörsmål som vi kanske bara sett början på är hur klimatförändringar, miljögifter och de rubbade biologiska grundvalarna påverkar mikrobvärlden (bakterier och virus) och därmed uppkomsten av nya och aggressivare gamla åkommor. - Jensen: "The real wonder of modern medicin is that the poor buy into this at all." Vi nafsar oss själva i svansen utan att låtsas om det - men vad har vi för val?

En utbredd villfarelse, eller myt, som fortfarande lever stark i väst är att människorna i de traditionella jägar- och samlarsamhällena levde korta och hårda liv. I diametral motsats slår MD Sahlin fast, i en studie publicerad 1968, att "det primitiva (överse med terminologin/TE) jägarsamhället tvärtom var det första välståndssamhället". Han fortsätter: "Med ett välståndssamhälle avser vi allmänt ett samhälle där alla människors behov med lätthet kan tillfredsställas. Och fastän vi belåtet säger oss att detta lyckliga tillstånd endast har uppnåtts av den industriella civilisationen, finns det mycket som talar för att detta snarare gäller jägar- och samlarfolken." 

Sentida forskning och åtskilliga studier styrker den tesen: individerna i dessa samhällen levde ofta långa och hälsosamma liv. Visserligen var t ex spädbarnsdödligheten högre, men å andra sidan var man intimt förtrogen med närmiljöns läke- och födoämnesväxter liksom med terapier för fysiska och psykiska åkommor och psykosomatiska reaktioner. All denna kunskap och livsvisdom har till stor del försvunnit med degraderingen av växt- och djurlivet, med utplånade biotoper och söndertrasade ekologiska band. Och, inte minst, med förintelsepolitiken mot de naturtillvända folken.

Jensen: "To reverse the effects of civilization would destroy the dreams of a lot of people. There’s no way around it.We can talk all we want about sustainability, but... these peoples dreams are based on, embedded in, intertwined with, and formed by an inherently destructive economic and social system." Vi delar alla myterna i varierande utsträckning: den västerländska livsstilen har haft århundraden på sig att blötlägga och impregnera oss i sina kar av vetenskapliga, kapitalistiska, marknadsmässiga, hierarkiska, ideologiska, materialistiska och politiska myter för att via utbildningssystemen och systemmedierna banka in tesernas orubblighet. Men även om en revolution i sinnet medför en metamorfos i livsbetingelserna för vår planetära överlevnad kommer de nya skorna förvisso att skava några generationer framåt, det är oundvikligt i det prekära läge naturen och mänskligheten befinner sig, men finns den "gemensamma viljekraften" under våra narcissistiska illusioner och vår förödande mani att exploatera, bör vi nog kunna gå in dem också. (Det är den optimistiska versionen.)

Få amerikanska erövrare kan mäta sig med senator Albert Beveridge i retorisk elegans och rationalisering av de ideologiska incitamenten för USA:s dåtida (och varför inte framtida) expansions- och utrotningspolitik. Talet hölls i senaten år 1900, när amerikanska trupper just invaderat Filippinerna och var i färd med att massakrera 600.000 män, kvinnor och barn. Eftersom Beveridges - som f ö senare belönades med Pulitzerpriset - anförande äger en slags tidlös, demagogisk signifikans är det värt lite extra spaltutrymme.

Beveridge: "Mr president, the times call for candor. The Philippines are ours forever... And just beyond the Phillipines are China’s illimitable markets. We will not retreat from either. We will not repudiate our duty in the archipelago. We will not abandon our opportunity in the Orient. We will not renounce our part in the mission of our race, trustee, under God, of the civilization of the world. And we will move forward to our work, not howling out regrets like slaves whipped to their burdens, but with gratitude for a task worthy of our strength, and thanksgiving to Almighty God that He has marked us as his chosen people, henceforth to lead in the regeneration of the world. (---) 

For power to administer government anywhere and in any manner the situation demands... is the power most necessary for the ruling provisions of our race - the tendency to explore, expand, and grow, to sail new seas and seek new lands, subdue wilderness, revitalize decaying peoples, and plant civilized and civilizing governments all over the globe...

Mr president, this question is deeper than any question of party politics: deeper than any question of the isolated policy of our country even; deeper even than any question of constitutional power. It is elemental. It is racial. God has not been preparing the Englishspeaking and Teutonic peoples for a thousand years for nothing but vain and idle selfcontemplation and selfadmiration. No! He has made us the master organizers of the world to establish system where chaos reigns. He has given us the spirit of progress to overwhelm the forces of reaction throughout the earth. He has made us adepts in government that we may administer government among savage and senile peoples. 

Were it not for such a force as this the world would relapse into barbarism and night. And of all our race He has marked the American people as His chosen nation to finally lead in the regeneration of the world. This is the divine mission of America, and it holds for us all the profit, all the glory, all the happiness possible to man. We are trustees of the world’s progress, guardians of its righteous peace. (---)

What shall history say of us? Shall it say that we renounced that holy trust, left the savage to his base conditions, the wilderness to reign of waste, deserted duty, abandoned glory, forgot our sordid profit even, because we feared our strength...? Shall it say that, called by events to captain and command the proudest, ablest, purest race of history in history’s noblest work, we declined that great commission? Our fathers would not have had it so. No! (---) They unfurled no retreating flag. That flag has never paused in its onward march. Who dares halt it now - now, when history’s largest events are carrying it forward...

Blind indeed is he who sees not the hand of God in events so vast, so harmonious, so benign. Reactionary indeed is the mind that perceives not that this vital people is the strongest of the saving forces of the world; that our place, therefore, is at the head of the constructing and redeeming nations of the earth... Craven indeed is the heart that fears to perform a work so golden and so noble; that dares not win a glory so immortal. (---) Do you remind me of the precious blood that must be shed, the lives that must be given, the broken hearts of loved ones for the their slain? (---) And yet as a nation every historic duty we have done, every achievement we have accomplished, has been by the sacrifice of our noblest sons. (---)

In the cause of civilization, in the service of the republic anywhere on earth, Americans consider wounds the noblest decorations man can win... Pray God that spirit never falls. (Du kan vara lugn Beveridge...) (---) We will renew our youth at the fountain of new and glorious deeds. We will exalt our reverence for the flag by carrying it to a noble future as well as by remembering its ineffable past. Its immortality will not pass, because everywhere and always we will acknowledge and discharge the solemn responsibilities to our sacred flag, in its deepest meaning... 

And so, Senators, with reverent hearts, where dwells the fear of God, the American people move forward to the future of their hope and doing His work." - Den amerikanska närvaron på Filippinerna har fortsatt intill denna dag.

Beveridges suggestivt utstofferade och inlindade folkmordsappell springer ur samma mentalitet och förgiftade källa som de tal som snart skulle hållas i tredje riket av män som Hitler, Himmler och Goebbels - och naturligtvis från 1960-talet och framåt (med talskrivarassistans och vissa retuscher) av USA-presidenter som Nixon, Reagan, Bush dä och Bush d y. Men "den nya världsordning" Bushjuntan proklamerat är inte ny; det är samma gamla rabiessmittade system som hänger en lidande mänsklighet i hasorna oavsett om vi skriver 1900 eller 2006.

Michael Ledeen, en inflytelserik tidigare säkerhetsrådgivare till George W Bush, som deltagit i utformningen av USA:s utrikespolitik på högsta nivå, och som av tidningar som "New York Times" och "Wall Street News" beskrivits som "en hängiven demokrat" kan själv berätta följande: "Creative destruction is our (the US) middle name. We do it automatically." Och om processen att införa "demokrati" i andra länder: "We do it by total war." Hans kollega Adam Mersereau skriver: "By ’total war’, I mean the kind of warfare that not only destroys the enemy’s military forces, but also brings the enemy society to an extremely personal point of decision, so they are willing to accept a reversal of the cultural trends that spawned the war in the first place. (---) The purpose of total war is to permanently force your will onto another people..." Kan det sägas tydligare? 

Vidare: I en essä kallad "Machiavelli On Our War..." skriver Michael Ledeen: "Man is more inclined to war than to good. Societies with a majority of good people are rare... Peace is NOT the normal condition of mankind (var har vi hört det förut?!), and moments of peace are invariably the result of war. Since we want peace, we must win the war...and we must then impose our will on their survivors... The only important thing is winning or losing. Don’t worry about how the world will judge your strategy. Just worry about winning... if you win, everyone will judge your methods to have been appropriate. If you lose, they will despise you. If you have to do unplesant things, it is best to do them all at once... It is better to be more feared than loved. 

Fear is much more reliable, and lasts longer. Once you show that you are capable of dealing out terrible punishment to your enemies, your power will be far greater." Är det inte ett eko av poeten Lucius Accius’ klassiska sentens: Let them hate us so long as they fear us. En fras ofta citerad av USA-regimens ledare, som Derrick Jensen utnämner till:
"perhaps the most important phrase in the history of civilization."

Derrick Jensen: "I have commented that hatred felt long and deeply enough no longer feels like hatred, but more like tradition, economics, religion, what have you. It is when those traditions are challenged, when the entitlement is threatened, when the masks of religion, economics, and so on are pulled away that hate transforms from its more seemingly sophisticated, ’normal’, chronic state - where those exploited are looked down upon, or despised - to a more acute...manifestation. Hate becomes more perceptible when it is no longer normalized...when that retoric begins to fail, force - and hatred - waits in the wings, ready to explode..."

I slutet av 2001 flygbombade USA Afghanistans folk till en kostnad av ca 1 miljard dollar per dag av de egna skattebetalarnas pengar, vilket utslaget på varje afghan motsvarade 40 dollar, eller 20 ggr mer än dagsinkomsten för samma afghan. - De bomber som använts i Afghanistan och Irak är bl a 1000-kilos MK-84, som togs fram på 1950-talet. Ca 12.000 släpptes över Irak under första gulfkriget 1991. Om de detonerar vid markkontakt skapas en krater 15 m i diameter och 10 m djup; om de exploderar ovan mark är splittret dödligt inom en radie av 350 meter. Vanligare är de s k klusterbomberna. Här handlar det om hundratals, ibland tusentals kartescher (bomb live units, BLU) i varje bomb, som exploderar för att sprida ett dödligt splitter. T ex bomben CBU-75 som kan innehålla 1800 BLU-26 Sadeyes. Varje Sadeye innehåller 600 sylvassa stålskärvor. En enda CBU-75-bom har en täckning motsvarande 150 fotbollsplaner. Ett enda B-52-bombplan medför normalt ca 40 st av dessa klusterbomber.

En annan bomb, enligt USA-generalen Wesley Clark, "en bomb med enorm förstörelsekraft", kallas BLU-82, även benämnd "Daisy Cutter". Det är en 6-tonsbomb som bara kunnat fraktas på transportplan av typen Hercules MC-130. P g a planets ifråga långsamhet kan den bara släppa sin dödliga last över områden där det inte finns något luftförsvar - bara försvarslösa människor. Bomben detonerar ovan mark och skapar ett övertryck som sliter sönder och dödar allt liv på upp till 5 km från nedslagsplatsen. Den psykologiska effekten är förödande då offren - om de överlever - drabbas av blödningar från ögon, näsa och öron.

Som om dessa folkmordstekniker inte vore nog har amerikanska trupper också använt sig av så kallad DU-ammunition i sin krigföring i Irak. Naturligt uran består huvudsakligen av tre isotoper, U-238, U-235 och U-234. Vid produktion av kärnvapen eller kärnkraft tas bara isotopen U-235 tillvara. Restprodukten "DU" - depleted uranium eller utarmat uran - innehåller så gott som uteslutande isotopen U-238 och är lika giftig och ca 60% så radioaktiv som naturligt uran. DU är alltså ett människofabricerat ämne. Halveringstiden är 4,5 miljarder år (!) - och strålningens dödande effekt och andra potentiella skadeverkningar kommer då att ha reducerats med 50% (vilket naturligtvis är en tröst för kommande generationer). DU är nästan dubbelt så tungt som bly och dess förmåga att brinna vid kontakt med luftens syre gör den utmärkt till ammunition, vilket amerikanska forskare insåg redan på 1950-talet.

DU-projektiler har en enorm sprängkraft och används därför med fördel mot bunkrar och pansrade fordon och svårforcerad infrastruktur. Vid kontakt skär projektilen genom objektet som en kniv i smör; stål smälter av den oerhörda hettan. En enda artillerigranat kan tränga igenom tre stridsvagnar. DU-bomber av typen Bunker Busters, som innehåller 1,5 ton utarmat uran, går rakt igenom höga byggnader ända ner i berggrunden innan de detonerar. - Första gången DU-ammunition användes i stor skala var vid USA:s angrepp på Irak 1991; främst i södra och mellersta delarna av landet. På fyra (4) dagar avfyrades över 1 miljon DU-projektiler/bomber från amerikanskt pansar och flyg. Det radioaktiva stoftet spreds över öknar, städer och byar för praktiskt taget evig tid.

USA utförde 110.000 flygraider över Irak under 1991; amerikanska A-10 Warthog avlossade runt 940.000 DU-projektiler. Hundratusentals irakier - tiotusentals barn - dog i denna angreppspsykopati. Ca 70% av varje DU-projektil förvandlades till finfördelat stoft. Man beräknar att kriget lämnade 300 ton DU-stoft efter sig, att spridas för vindarna. Amerikanska soldater som klättrade runt på utslagna irakiska pansarvagnar kunde inte se handen framför sig p g a DU-stoftet. Soldater på båda sidor - och framförallt civilbefolkningen - fick/får i sig mängder av denna dödliga materia. Från lungorna kan stoftet fortsätta till andra vitala organ som njurarna. 

Denna diaboliska dekokt förorsakar inte bara cancer utan genetiska defekter i generation efter generation. Åtskilliga amerikanska soldater från kriget 1991 är nu döda; de hade DU-värden 5000 gånger högre än säkerhetsnivån, och bortåt 90.000 av dem har hälsoproblem relaterade till det som nu benämns "the Gulf War Syndrome", medan ca 67% av deras avkomma uppvisat födelsedefekter. Minst 250.000 irakier har drabbats av DU-problematik. Leukemi och cancer i olika organ har de senaste åren ökat med 66% i södra delarna av Irak och ända upp till 700% lokalt.

Födelsedefekterna kan få de döda att gråta. En irakisk läkare rapporterade: "I augusti (2003) hade vi tre barn som föddes utan huvuden; fyra med abnormt överdimensionerade skallar; i september hade vi sex barn utan huvuden... och två med bara benstumpar; i oktober en utan huvud, fyra med förstorade skallar och fyra med deformerade ben och andra födelsedefekter." Basras mödra- och barnsjukhus - i en stad vars omgivningar amerikaner och britter bombarderade med 96.000 DU-granater - får regelbundet nya bevis på nyfödda med fullständigt vanställda kroppar. Barn utan hjärnor, barn utan ögon, halva huvuden, huvuden med ben, kroppar utan genitalier, hjärnan hängande utanför skallen, ögonen under näsan. De flesta dör (tack och lov) inom dagar, inom ett fåtal veckor. Inkubationstiden för DU-stoft är ca fem år. Perioden 1991-94 hade Basrasjukhuset bara 11 barn med svåra födelsedefekter, 2003 var de 221 st. Senare har samma DU-ammunition använts i Afghanistan, Bosnien och Kosovo. Amerikanerna har inget emot att förse "klientstaterna" med varan. Vi lever i en civilisation som mördar för att leva.

Jensen: "It is not acceptable in the US to talk about these dead children (in Afghanistan and Iraq). The official US and capitalist media have declared it so. The Chair of CNN, Walter Isaacson, ordered journalists who work for CNN not to focus on the killing of Afghan citizens by the US military..." Brit Hume vid Fox News Channel undrade i TV vad det var för mening med att överhuvudtaget beskriva civilisters död. Men även små amerikanska TV-kanaler och tidningar självcensurerar den krigiska verkligheten i dagens och gårdagens Mellanöstern. 

Strax efter att USA invaderat Irak 2003 arresterades människor i New York för att de klistrat upp bilder på offren för aggressionen. Slaktoffren humaniserades, de fick ett ansikte, vilket stred mot maktelitens mediepropaganda och demonisering av fienden. Välbeprövade metoder genom USA:s hela historia.

Att amerikanska CIA under många decennier ägnat sig åt att mörda statschefer och underminera "misshagliga regimer" för det kapitalistiska maktsystemet är välkänt. Numera har man upprättat koncentrationsläger för förmenta "terrorister" världen över. Man tar också fram speciella "tortyrmanualer", som sprids till klientstaterna, till säkerhetspolis och dödsskvadroner. Hundratusentals om inte miljontals människor har under årens lopp pinats ihjäl med hjälp av dessa "bruksanvisningar". (För CIA:s inblandning i suveräna staters inre angelägenheter hänvisas i första hand till min nätbok " USA: Janusansiktet".) 

Bland det otal stater som dragit fördel av tortyrmanualerna kan nämnas grekiska hemliga polisen på 1940-talet och Irans fruktade säkerhetspolis, SAVAK, under shahens regemente på 1960- och 70-talen. I Vietnamkriget - samma tidsperiod - var tortyrmanualerna ett viktigt instrument för de amerikanska polisaktioner som gick under kodnamnet "Operation Phoenix".

I en tortyrmanual som CIA tog fram 1963 rubricerades ett kapitel, "Coercive Counterintelligence Interrogation of Resistant Sources". Handledningarna har över tid raffinerats men är tämligen identiska - Derrick Jensen citerar: "The following are the principal coercive techniques of interrogation: arrest, detention, deprivation of sensory stimuli through solitary confinement or similar methods, threats and fear, debility, pain, heightened suggestibility and hypnosis, narcosis, and induced regression. (---) ...these techniques...are in essence methods of inducing regression of the personality to whatever earlier and weaker level is required for the dissolution of resistance and the inculcation of dependence... As the interrogatee slips back from maturity toward a more infantile state, his learned or structured personality traits fall away in reversed chronological order...regression is basically a loss of autonomy."

Detta om tortymanualerna. Jensen tillfogar: "This is the essence of abuse. It is the essence of civilization. Every day we see these processes and purposes at work in the culture at large, wheter it is teachers, cops, politicians, or abusive parents who try to exploit our internal conflicts to increase their control..." Man behöver inte ens spärra in "terrorister" i sofistikerade och kostsamma tortyrläger. I Afghanistan, till exempel, låstes 3000 fångar in i containers som fick stå oöppnade i dagar i den glödheta värmen. En amerikansk officer lät för säkerhets skull skjuta lufthål i containrarna. Blod sipprade fram genom botten på behållarna. De inspärrade som överlevde togs senare ut och avrättades i öknen under amerikanskt överinseende. 

Jensen skriver: "The politicans, corporation leaders, generals, capitalist journalists. It is those who, if faced with a Nuremberg style tribunal, should and would find themselves at the end of a rope for their crimes against both the natural world and humanity."

Quincy Wright analyserade - i en tegelsten på 1.637 sidor betitlad "A Study of War" (1968) - bl a 653 så kallade primitiva folk och deras förhållande till fenomenet "krig". Slutsatsen blev att "ju mer primitiv en civilisation är, desto färre krig finner vi." Erich Fromm förtydligar: "Samma tendens kan man finna i den omständigheten att krigens antal och intensitet stigit med den tekniska civilisationens utveckling."

Om den bakomliggande psykologin (analogin) för västcivilisationens destruktiva drifter kan man lämpligen konsultera Robert Jay Liftons bok "The Nazi Doctors" (2000; som jag också tidigare, liksom Derrick Jensen, haft anledning att beröra) och ett fenomen som han kallar doubling, "en tudelning av jaget i två funktionella helheter, där ett partsjag fungerar som ett komplett jag". I den mikrobetonade koncentrationslägermiljön under 2:a världskriget utvecklade lägervakter, läkare och SS-officerare detta doublingsyndrom - "lägerjaget". I en så dödspräglad och antietisk miljö krävde personalens psykiska överlevnad att ett "killing self" (lägerjag) övertog normala mentala processer; så undgick man t ex inte skuldkänslan genom eliminering av samvetet, fortsätter Lifton, utan genom att överföra det till lägerjagets "normalitet" - underkastat de kriterier som talade om plikt, lojalitet mot gruppen, att "förbättra villkoren i lägret" etc, för att på så sätt frita det ursprungliga jaget från ansvar.

Risken man löper är förstås, som Lifton skriver, "that the opposing self (det sinistra jaget) can become the usurper from within and replace the original self until it ’speaks’ for the entire person". Iförda detta "lägerjag" kunde soldaterna gå hem till sina familjer som goda och anständiga familjefäder och leka med barnen efter att ha skjutit, hängt eller gasat ihjäl fångar, eller fördelat dödliga giftinjektioner. Mördarna - som Derrick Jensen påpekar - kände inte minsta samhörighet med sina mänskliga offer; de kunde inte identifiera sig med dem och var oemottagliga för deras lidande. Undantag fanns, där som överallt annars, men majoriteten var tvivelsutan övertygad om mördandets "renande karaktär" och dess "positiva verkningar" för det germanska samhället i sin helhet. Hitler hade ju förklarat att det permanenta kriget måste föras på flera fronter - förintelse- och koncentrationslägren vara bara en av dem.

Det är just denna förrädiska psykologiska förvandling - "ett sätt att leva" - som låter människor, som Jensen skriver, "mörda judar ansikte mot ansikte, eller mer indirekt, genom att bygga kärnvapen eller driva bolag". - Även om doubling spelar en roll i dagens västcivilisation vill Jensen, i en något högre potens, tolka det känslolösa agerandet visavis människor, djur och natur som ett typiskt och kollektivt utslag av maktmissbruk till följd av det Lifton definierar som numbing, vilket innebär att man bedövar känslocentret med rationaliseringar, lögner och självbedrägerier - ont blir gott.

Jensen: "Americans could maintain facades of happiness as they didn’t kill indians but fullfilled their Manifest Destiny. This is how the civilized can pretend to be emotionally healthy as they do not commit genocide and destroy landbases, but instead take what they need to develop their ’advanced state of human society’. (---) In order to maintain our way of living, we must tell lies to each other, and especially to ourselves. From birth on, we the civilized are systematically lied to, until in time we systematically lie to ourselves. We insulate ourselves from the pain of others and from our own pain. We pretend it does not exist."

Jensen citerar också filosofen Catherine Keller: "When you have a society organized so those at the top benefit from the labor of the majority, you have some strong incentives to develop the kind of selfhood that gets you there. The only kind of selfhood that gets you there is the kind that allows you to numb your empathies. To maintain the system of dominance, it’s crucial that the elite learns this empathic numbness, akin to what Robert Jay Lifton calls ’psychic numbing’, so its members can control and when necessary torture and kill without being undone. If its members are incapable of numbing...the system of domination will collapse... the parasitism of the dominant culture is endless, because once you cut yourself off from the free flow of mutually permeable life you have to get your life back somehow, artifically."

Derrick Jensen gör analogin med judarna som ofta frivilligt vandrade in i de med blommor smyckade och badrumslika gaskamrarna utan en tanke på det öde som väntade. Vi måste nog fråga oss själva - är vi alla, västvärlden och planeten i sin helhet inne på denna dödsmarsch. Jensen skriver: "We never question the logic that leads inevitably to clearcuts, murdered oceans, loss of topsoil, dammed rivers, poisoned aquifers. (---) Not only our actions but our discourse remains inside the confines of this concentration camp we call civilization... (---) 

One of the smartest thing nazis did to jews was...that if they played along, followed the rules laid down by those in power, that their lives would get no worse, that they would not get murdered." Man kan ju också tillfoga att de judar som deltog i upproret i Warzawas ghetto hade en betydligt högre överlevnadsprocent än kollaboratörerna och de som villigt lät sig transporteras till förintelselägren.

Författaren John A Livingston satte fingret på ett annat förhållande som vi nog till dels kan skriva under på: att vi lagt en allt större distans mellan oss själva och naturmiljön: "Nowdays most of us live in cities. That means most of us live in an insulated cell, completly cut off from any kind of sensory information or sensory experience that is not of our own manufacture. Everything we see, hear, taste, smell, touch, is a human artifact. All the sensory information we receive is fabricated... I think the only thing that makes it bearable is the fact that our sensory capacities are so terribly diminished that we no longer no what we’re missing. The wild animal is receiving information for all of the senses, from an uncountable number of sources, every moment of its life. We get it from one only - ourselves. It’s like doing solitary in an echo chamber. People doing solitary do strange things. And the common experience of victims of sensory deprivation is hallucination. I believe that our received cultural wisdom, our anthropocentric beliefs and ideologies, can easily be seen as institutionalized hallucinations." Och Jensen tillägger: "It’s hard to love something you’ve never known. It’s hard to convince yourself to fight for something you may not believed has ever existed." Nog så sant. Eller finns det någon bättre förklaring?

Derrick Jensen beskriver ett amerikanskt sammanbrottsscenario utifrån antingen ett ekologiskt haveri eller en intern folkrevolt: "Anybody who has ever been in a violent relationship knows that to leave is extremly dangerous, as abusers often kill their victims rather than let them escape... They sometimes kill themselves as well... This happens not only on a personal level. When Hitler finally realized his war was lost, he tried to take down all of Germany with him. Disobedience on the part of his lieutenants prevented Hitler from succeeding. Had the nazis possessed a nuclear arsenal comparable to what is now wielded by the US, Hitler would certainly have attempted to use it to destroy the world...if those who run the US government were to find their power seriously threatened, whether through internal rebellion or ecological collapse, there’s a good chance they wouldn’t scruple at bombing LA or any other seat of resistence...they will destroy everything under their control before they see it free." 

Men tillägger han: "I don’t know what will happen when civilization comes down... I think we can safely say that traditional
indigenous people living the traditional ways would be far better off if civilization disappeared...the rural poor would also survive better...also the rural rich...access to land means access to food, clothing and shelter."

Hur angeläget det än kan tyckas vara att en intern amerikansk opposition av förtryckta och exploaterade reser sig mot den centrala autokratin - inte minst för att ge den planetära överlevnaden en chans - så förefaller det nog vara ett utslag av önsketänkande. Desto sannolikare - mot den bakgrund som tecknats i det föregående - ter sig en global ekologisk katastrof, som skulle kunna framkalla desperata åtgärder från amerikanskt håll. I ett annat scenario - som känns lika tänkbart - eskalerar striden om planetens krympande resurser, framförallt naturgas och olja - resurskrig som redan inletts med USA:s invasion av Irak och Afghanistan! - till en punkt där den amerikanska regimen - efter sedvanliga rationaliseringar, ursäkter och fabricerade hotbilder - sätter in taktiska kärnvapen för att ta vad man vill ha. Det kan mycket väl utlösa en kedjereaktion av försvarskrig och terrorhandlingar som ödelägger det mesta av det vi kallar civilisation.

Jensen: "I don’t want to lie to myself, and I don’t want to lie to you... I keep coming back to the same answer: clean water. We need clean water to survive. We need a living landbase to survive. We do not need cheap consumables. We do not need a ’purified aryan race’. We do not need to maximize profits or ’develop natural resources’. We...existed perfectly fine without civilization for the overwhelming majority of our existence. (---) Indigenous people have entirly different relationships to each other and to the land, based on perceiving ’nature’ as consisting of beings (including humans) to enter into relationship with, not objects to be exploited...if we value life over control or things, we’re less likely to kill even to defend life. (---) 

We can read account after account of the indigenous welcoming the civilized as guests, showering them with gifts, giving them food, keeping them alive, and we can read...of the civilized killing, dispossessing and enslaving the indigenous. (---) We see the same thing today... Those who run governments and coporations routinely lie, steal, cheat, murder, imprison, torture, dispossesses, cause people to disappear. (---) But what do we do when faced with people who are themselves not honorable, and who lack empathy?"

När Derrick Jensen är ute på sina täta föreläsningsturnéer ställer han ofta frågan: "Do you believe that our culture will undergo a voluntary transformation to a sane and sustainable way of living?" Svaren blir ofta svävande, osäkra, bortskrattande, men sällan eller aldrig hörs ett tvärsäkert "Ja". Kanske någon magisk teknik kan lösa det problemkomplex tekniken själv är en del av? Man talar om nanotekniken som den nya frälsningsdoktrinen. Men den sägs ligga minst 15-20 år bort i praktisk tillämpning och kan enligt somliga spåmän få fullt genomslag först under nästa sekel. Vad hinner inte hända under tiden? Och vilka konsekvenser får den för social rättvisa, solidaritet och empati, för habegär, girighet och samhällsmoral, för våld i alla former, för ekonomisk utjämning, för maktpyramidernas utplaning, för det cybernetiska samhällets nedmontering, för reell folkdemokrati, för maskinteknikens nedprioritering och humanvärdenas upprioritering, för de ekologiska sambandens rekonstruktion, för ett fullständigt kretsloppssamhälle, för djurlivets rätta plats i tillvaron, för naturmiljöns återhämtning, för klimatförändringarnas hejdande, för naturfolkens rätt till liv, kultur och land, för den destruktiva naturexploateringens upphävande, för livstempot, för civilisationssjukdomarna o s v. Kan den nya tekniken göra under - som talesmännen gärna låter påskina - så kan den börja med det nyssnämnda. Där finns onekligen en del att bita i.

Derrick Jensen: "People often ask me what sort of a culture I would like to see replace civilization, and I always say that I do not want any culture to replace this one. I want 100.000 cultures to replace it, each one emerging from its own landbase, adapted to and adaptive for its own landbase, each doing what sustainable cultures of all times and all places have done for their landbases: helping the landbase to become stronger, more itself, through their presence. (---) 

Over the years I have heard many of the civilized ask how we could possibly live without civilization. It is a question I have never heard Indians
answer publicly. It is a question I have never asked, because I already know the answer. In private many Indians have answered this question I have never asked. They have said, ’After civilization is gone from the earth and from your hearts, we will teach you how to live. We will not do it before then because your culture has been trying to kill us... So until civilization is gone we will just hold on to our traditions and hold on to ur existence. Later, if you come to us, we will help."

Jag kan inte låta bli att ge psykoanalytikern Erich Fromm chansen till en slutkommentar. Redan för ganska många år sen observerade han ett fenomen som idag är akut: "How is it possible that the strongest of all instincts, that for survival seems to have ceased to motivate us? One of the most obvious explanations is that the leaders undertake many actions that make it possible for them to pretend they are doing something effective to avoid a catastrophe... Yet another explanation for the deadening of our survival instinct is that the change in living that would be required are so drastic that people prefer the future catastrophe to the sacrifice they would have to make..." 

Vidare: "(There) is the view that we have no alternatives to the models of corporate capitalism, social democratic or Soviet socialism, or technocratic ’fascism with a smiling face’...little effort has been made to study the feasibility of entirely new social models and to experiment with them." Det borde vi nog ha gjort...

Som alltid rekommenderas givetvis läsaren att själv bilda sig en uppfattning om västcivilisationens dilemma, inte minst genom att ta del av den rikliga litteraturen i ämnet. Derrick Jensens - som varit min huvudkälla den här gången - är trots allt bara en röst bland många som försökt analysera det ohyggligt komplicerade läggspelet. Anlägger man ett holistiskt perspektiv på problemmassan, och är genomlysningen moraliskt och intellektuellt uppriktig och fördomsfri kan man aldrig edsfria den Nordamerikanska ockupationsmakten USA från ett tungt och allt tyngre ansvar för vårt planetära predikament. 

Det finns, kort sagt, ingen bättre avstampsramp för att beskriva/analysera den destruktiva dynamik i västcivilisationen som vi gemensamt ofta klär - avsiktligt eller inte - i så många förskönande, förmildrande och eskapistiska omskrivningar. Det är en paradoxal terminologi, som för otaliga miljoner människor inom och utom USA - för såväl suveräna stater och folk som för etniska grupper och kulturer världen över som för naturmiljön och artrikedomen innebär förintelse, utplundring och invalidisering, istället för den påstådda motsatsen , "demokrati, frihet, utveckling och framsteg". 

Västvärldens traditionella begreppsvärld tenderar att "normalisera" tillstånd som från "the receiving end" - människor och natur - tvärtom upplevs som abnorma, integritetskränkande, alienerande och nedbrytande. Våldet har onekligen många ansikten, och USA är - utan konkurrens och överdrift - den värsta vaneförbrytare historien skådat. Och tyvärr - västcivilisationens dominerande aktör.

Den här artikeln är komplementär till en rad andra på min site. Samband råder, även om de inte alltid är så uppenbara. "USA: Janusansiktet..." och "En annorlunda värld" är direkta förelöpare till föreliggande alster.

PS. "Aftonbladet" 21 sep 2006 ägnade en helsida åt klimatförändringarna under rubriken - "Så sjuk är vår planet". Satellitbilder jämför läget 1973 med 2006 från slumpvis valda platser som Israel, Västafrika, Finland, Centralasien, Island och USA (Las Vegas). Dessvärre är det utskrivna botemedlet lika enögt som konventionellt: "minska användningen och förbränningen av kol och olja". Det stämmer - som alltid, var det någon som inte hört det förr? - men var finns kontexten, bakgrunden, sambanden, helheten? 

Är det egentligen någon som på fullt allvar tror att det kommer att räcka för att häva, stoppa miljöfördärvet? Även om hela planeten ratificerar och implementerar Kyotoprotokollets statuter (vilket förefaller högst osannolikt) och dessa plussas på med diverse åtgärder på nationsbasis är det egentligen bara symtomen
som angripits - och dessutom är protokollet på tok för tamt. 

I "Metro" 22 sep 2006 får vi veta att "Europas giftigaste nötfärs och strömming är svensk"; dessa livs- (eller döds-) medel innehåller de jämförelsevis högsta värdena av flamskyddsmedel respektive PCB; kött, ost och fisk är också generellt kontaminerade med kemikalierester. Man talar om "oroande" långsiktiga effekter av intag: hormonförändringar, fetma, diabetes, cancer och "fertilitetsstörningar". Ingår det också i "världsarvet"?

Tommy Eriksson